Få nyheder, ferniseringer og events hver uge i din mailbox. Tilmeld dig Kopenhagens ugentlige nyhedsmail

extremecomicbookmaturevideopornjapanesepornonlinegreengay.netfree-video-fuckinglivecam sexchathardcore-sex-videos.net

Krognoshuset

Konstföreningen Aura, Mårtenstorget, 221 01 Lund

Onsdag - søndag 13-17


Mr & Mrs CLOSE

Anders Soidre

10.01.2016 - 07.02.2016
FACEBOOKEVENT


PRESSEMEDDELELSE

Mr & Mrs CLOSE

I

Det var här hon hörde hemma, bland koraller och sjögräs. Tentakler som skrev hennes namn, som rörde vid hennes hår som hälsningar. Skeppsvrak, fulla av romtunnor och dubloner, ovanför vattenytan svävade blixtar. En hummer spelade calypso på snäckskal. Sjöhästar blåste i basuner och sälar klappade i takt men kvar till sist stod en ensam tron på sjöbotten. Man misslyckas alltid att tala om det man älskar.

Solen, som ett stort hål av brinnande ljus, hängde tung på himmelen. Det var mitt på dagen och Mrs. Close hade tagit ett bad i poolen, såsom hon alltid brukade göra vid den här tiden. De hade bott här länge nu, hon och hennes man. Två liv men ändå ett och samma. Mrs. Close kände hur vattendropparna rann längs hennes kropp där hon låg och vilade och föll ner på terrassens stenbeläggning. Mönstret av vita och bruna plattor, upphettade av solen. Mycket sällan syntes ens ett moln på himmelen, det oändliga blå. Det var som att hon befann sig i en bubbla, inuti en snöglob. Stod någon och betraktade henne som hon inte kände till? Runt omkring henne föll solens strålar på kvarts, porfyr, antracit, melafyr, skiffer och serpentin, gnejs och granit. Hon slöt ögonen igen.

Mr Close tog några steg ut på plattorna, förbi sin fru som låg i solstolen, fridfull som en fallande fjäder. Han gick fram till poolkanten och log mot sin spegelbild som krusade sig på vattenytan. I vattnet såg han inte bara sig själv utan också sin fru. Hon var en reflektion av honom själv, som två halvor av ett ansikte. Det var varmt men luften var klar, tyst och löftesrik. Han tog ett djupt andetag. Det var som att andas under vatten.

II

Mr Close suckade besviket när han tittade ut genom köksfönstret. Regnet hade fallit med oförminskad styrka under hela eftermiddagen och vintern började närma sig, utan att visa någon barmhärtighet. Till ljudet av det intensiva smattrandet stod han och hällde varmt vatten över torkade kantareller och karljohansvamp. De sög åt sig av vätskan, ökade i massa och tycktes bli återuppväckta framför hans ögon. Tänk om det vore så enkelt att bevara allt det andra som dött och sedan väcka det till liv på nytt. Mr Close förde sitt ansikte närmare skålen och ångan värmde hans hud. Han mindes dagen då han och hans fru hade plockat svamparna. Doften från träden och det fuktiga gräset, skratten, det tillfredsställande i att fylla sina korgar till brädden av delikatesser och den sköna tröttheten i kroppen efteråt. Det förflutna är alltid vackert, precis som framtiden för övrigt, det är bara nuet som gör ont.

På ovanvåningen steg Mrs Close precis ut ur duschen, iförd endast en handduk. När hon på väg in i sovrummet kom ut på avsatsen ovanför trappan såg hon sin man stå och titta ut genom fönstret, hur hans ansiktsdrag reflekterades i det dova ljuset från armaturen i taket och regndropparna rann längs glaset som det vore hans tårar. Hon stannade till ett ögonblick. Fortfarande, trots alla deras dagar tillsammans, så fylldes hon av en glädje när hon såg på honom. Vi är ett språk, ett enda kött. Om ingen annan förstår oss, det gör detsamma. Men vem kan verkligen förstå en annan människa? Hon vände bort blicken och tog stegen in i sovrummet, över den tänkta gränsen där heltäckningsmattan sömlöst gick från ett rum till ett annat. Som när en dag blir till en ny dag, man är fullt medveten om att det händer men det känns ingenting. Inte ens en rysning längs ryggraden.

Det var natt men Mr Close kunde inte sova. Regnet hade upphört och stjärnhimmelen hade brett ut sig som ett hav av lyktor. Han blickade upp mot det oändliga antalet leptoner och kvarkar, protoner och bosoner, stjärnor och galaxer. Kunde verkligen allt detta ha skapats av en slump? Detta urverk av tid och rum, där livsformer uppkommit och försvunnit. Han var själv resultatet av en rad slumpmässiga omständigheter, obetydlig men på samma gång ett eget universum. Där ute, bortom troposfären och stratosfären, tog människans territorium slut och allt var ett tyst mörker.

Texter: Isac Nordgren

Anders Soidre är född 1970 i Stockholm och tog examen från Malmö Konsthögskola 1997. Bland hans separatutställningar märks Galleri Ping-Pong, Galleri Thomas Wallner och Galleri Magnus Åklundh samt Anne Mosseri-Marlio Galerie i Zürich. Soidre har också deltagit i en rad grupputställningar och finns representerad i såväl Malmö museums samlingar som Helsingborgs Stads samlingar.

Anders Soidre bor och är verksam i Malmö.

 

Skriv kommentar



Kunsthøjskolen på Ærø
Kunstskolen Spektrum
Krabbesholm Højskole
Københavns Kunstskole
extremecomicbookmaturevideopornjapanesepornonlinegreengay.netfree-video-fuckinglivecam sexchathardcore-sex-videos.net