Få nyheder, ferniseringer og events hver uge i din mailbox. Tilmeld dig Kopenhagens ugentlige nyhedsmail

extremecomicbookmaturevideopornjapanesepornonlinegreengay.netfree-video-fuckinglivecam sexchathardcore-sex-videos.net

Galleri KHM2

Bergsgatan 29, 203 11 Malmö

Onsdag - fredag 12-18, lørdag - søndag 12-16


Blind Spot

Cecilia Kanthi Jonsson

02.03.2019 - 13.03.2019


PRESSEMEDDELELSE

Det vilar något tidlöst över stämningen i Cecilia Jonssons fotografier från industrihamnen i Malmö. Spänningen mellan henne och de hon fotograferar laddar bilderna så att platserna i dem känns levande. Är det kanske för att man känner igen sig i laddningen? Den finns i vissa av allas våra bilder, den dyker upp ibland. Titeln för utställningen säger att det handlar om en blind fläck och att hon känner igen sig i deras ögon, att de är samma som hennes. Även här kan man relatera, förhoppningsvis har alla någon som har samma blick som en själv. Om ögonen är själens spegel så visar Jonsson något annat i ett mörkt rum där ljudet kommer från de som inte ville vara med på just bild. Jonsson sa till mig att för henne är mörkerrummet där hon framkallar bilderna viktigt, att långsamheten och återupprepningen behövs. Själen är emellertid nästan lika tydlig i ljudet eller i den flimrande gestalten som projiceras i utställningen som i fotografierna. Den blinda fläcken i våra ögon är inget vi ofta tänker på, alla har den, den kompenseras för men den är alltid där. Tiden spelar ett spratt med oss när man ser bilder som Jonssons, de är tagna alldeles nyss med hennes storformatskamera eller mellanformatskamera men vad de visar kunde lika gärna vara från så längesen som det överhuvudtaget funnits fiskespön. Jonssons skulpturbakgrund ger en rumslig känsla till bilderna som väldigt levande beskriver relationerna i dem. Bilderna visar förhandlingar på flera plan och det mot ett ljus i skymning, en markör för skiften. Ett fotografi är en avbild, det är aldrig det nu som det föreställer som vi upplever som betraktare men väl ett nu i sig självt, det ger ett förslag om vad som skett och om det visar en relation så kan den finnas kvar även senare. Relationen spelar fortsatt upp sig. Fotografiet är fruset i tiden men inte tidsbestämt. Jonsson berättade för mig att hon gått från ett sanningssökande i tingens inre essens som nu gått över i ett sökande efter något verkligt genom att sätta begreppens inbördes motsatser mot varandra, ett dialektiskt tänkande. Men jag undrar om inte Jonssons beskrivna verklighet rör sig långt utanför fasta poler och istället in i ett skuggland av hennes tankar? En antaget gemensam verklighet dessutom med fiskarna som visar hur vi blir minnen, hur berättelser formas. Vad vi inte ser fastän det finns där hela tiden. Jonsson är här vår guide i skuggorna samt mellan polerna.

Max Ockborn

There is something timeless about the atmosphere in Cecilia Jonsson's photographs from the industrial harbor in Malmö. The tension between her and those she is photographing creates a tension in the pictures so that the places in themselves feel alive. Is there perhaps a familiarity in that tension? It is found in some of everyones pictures, it sometimes pops up. The title of the exhibition says that it is a blind spot and that she recognizes herself in their eyes, that they are the same as hers. Here too, one can relate to, that hopefully everyone has someone that shares the same look as oneself. If the eyes are the mirror of the soul, Jonsson shows something else in a dark room where the sound comes from those who did not want to become an image. Jonsson says that for her, the darkroom where she develops the pictures is important, that slowness and repetition is needed. The souls of the subjects appear, however almost as clear in the sound or in the flickering figures that is projected in the exhibition as in the photographs. The blind spot in our eyes isn’t something we often think of, everyone has it, it is compensated for, but it is always there. The time plays with us when you see pictures like Jonssons, they have just been taken with her large format camera or medium format camera, but what they show could just as easily be from a time when fishing rods did not exist. Jonsson's sculptural background gives a spatial feeling to the images, which very vividly describes the relationships in them. The picture shows negotiations on several levels and that against a light at dusk, a marker for a change. A photograph is an image (of an image), but it is never the present as in the picture that we perceive as a viewer but a present in itself, it gives a suggestion of what has happened and if it shows a relationship then it can remain even later, repeat itself. The photograph is frozen in time but not timed. Jonsson told me that she had gone from truth-seeking in the inner essence of things that now transformed into a searching for something real by putting mutually opposing concepts against each other, a dialectical thinking. But I wonder if Jonsson's described reality moves far beyond fixed poles and into a place shadowed by her own thinking? An assumed common reality with the fishermen who show how we become memories or how stories are formed. What we do not see even though it is there all the time. Jonsson is our guide in the shadows and between the poles.

Max Ockborn

Skriv kommentar



Krabbesholm Højskole
Københavns Kunstskole
Kunsthøjskolen på Ærø
Pierre Bonnard - Glyptoteket
Kunstskolen Spektrum
extremecomicbookmaturevideopornjapanesepornonlinegreengay.netfree-video-fuckinglivecam sexchathardcore-sex-videos.net